Trent släpper nästa platta helt gratis, med kommentaren “This one is on me”

we encourage you to
remix it
share it with your friends,
post it on your blog,
play it on your podcast,
give it to strangers,
etc.

sharing is caring

/ j

Som gammal grunge kille så har jag alltid tyckt det är kul när någon gammal hjälte gör något nytt, så även när eddie vedder släpper en soloplatta efter den katastrof som senaste Pearl Jam plattan blev. Jag blev positivt överraskad av skivan, en avskalad lugn och fin skiva med mycket teman kring naturen, som eddies texter brukar. Och så var det ett soundtrack, Sean Penns senaste film.

Vi satte oss ner en kväll och såg filmen, Into the wild. Efteråt kände jag mig helt stum. Klumpen i magen låg kvar några dagar medans jag bearbetade historien, de känslor filmen gav upphov till. De människor eller den människa man lärde känna under de två och en halv (!) timmar filmen utspelade sig i vårt vardagsrum. Vet inte om det är den lilla känslan vi förmodligen alla har någonstans inne att “fuck it, nu drar jag och gör något helt annat” som kände så starkt för filmen. Eller den totala utanförskapet med resten av världen.

Nu när jag lyssnar på Eddies Into the Wild så får jag tillbaks samma känslor som när jag såg filmen, texterna återberättar samma historia. Kan man recencera denna skiva utan att se filmen? Bara stämningen i musiken får fram klumpen i magen. Känslor av frihet, kärlek och en enorm ensamhet. Skivan växer på mig, som filmen.

society, have mercy on me
I hope you’re not angry if I disagree
society, crazy and deep
I hope you’re not lonely without me

Jag tröttnade på alla blogg och bilddagbokssidor, så jag fixade till en egen. smidig att underhålla och uppdatera även med mobiltelefon. Nu ska jag bara ut och resa så jag kan testa den

/ j

Sidan drivs av wordpress som är ett verktyg jag börjat gilla mer och mer.

Lite bilder från midsommar 2007

Göteborg som stad är helt fantastiskt, har varit på fler sköna spelningar de senaste månaderna än vad jag var de senaste åren i Växjö. För några veckor sen såg vi repoman på pustervik och det var en sån skön känsla att stå mitt i en hederlig HC spelning igen, efter den popexil man levt i Växjö.

Hittade äntligen en tattoo’erare och klippte till, nu är jag toksugen på mer!

Har länge tänkt på att jag borde fota ute mer, men min kamera är så stor och tung så den följer knappt med. Borde man köpa en liten men bra “party” kamera? Synd att kameran i min mobil inte är tillräckligt bra. Undrar om iPhone kommer hålla måttet? Va skönt det vore med en enda pryl som både är mobil, handdator, kamera och mp3 spelare.

Vi var på Göteborgs nya festival Way Out West.
Bra initiativ, tyckte dock inte att åretsbokningar förtjänade riktigt den hype den fick i musiksverige, torsdagen på trädgård var helt klart bäst med Low och Woven Hand. Det enda riktigt bra jag såg på resten av festivalen var Sparta och de 4 galna japanska trummisarna
Det sämsta med festivalen var nog att de inte riktigt fattat hur många 16 000 besökare är, det var nästan helt omöjligt att bli full, man fick knappt tag på mat och vart man än skulle så fick man köa.

puss o kram
/ j

Jag var i hultsfred och jobbade som bandcoach för rookie.nu, mitt jobb gick ut på att hänga i rookie tältet, peppa band som gick förbi, skaka tass med folk och ge dem lite tips på vägen ut ur replokalerna.

En förkylning som börjat gå över innan festivalen slog till stort och tog rösten från mig hela fredagen, fick inte fram ett pip. Bra att coacha då! gick runt och delade ut flyers till folk istället, så fort någon började prata så hade jag en skyllt i backfickan där det stod typ “Jag har tappat rösten, men kom bort till rookie tältet och kolla upp vad vi sysslar med!” Jobbet med rookie var kul och folket jag jobbade med var sköna. Kul att för engångs skull hänga så mycket vid rookie scenen, mycket nytt och roligt man inte sett eller hört innan.

Själva festivalen då? Jag kan ju säga som så att hade jag inte jobbat detta året så hade jag alldrig åkt dit! Måste vart en av de sämre artist åren på länge, och att de inte förstod det själva? Känns på något sätt som om festivalen försöker få stora artister till alla smaker, ozzy till hårdrockarna, 50 till hipphopparna och petshopboys till popparna. Men samtidigt som de försöker vara så breda så blir de väldigt platta oxå. Ozzy är nog inte tillräckligt värt för många rockare att punga ut för biljetten och PSB drar ju inte tillräckligt med popfolk för att det ska kännas som en fylld festival… Känns som om tex swedenrock eller arvika har fattat grejjen som istället försöker snäva in målgruppen och verkligen ge valuta för pengarna.Kolla bara in Öya festivalen i Norge/Oslo, Tool, nin och woven hand på samma festival, hade det bara funnits biljetter kvar så hade jag åkt!

Lite höjdpunkter i alla fall
Cut City på rookie scenen, festivalens bästa.
Korn’s trummisar, kul att titta på. (i några låtar)
Salem Al Fakir, skön fest i tältet.
Steso songs på rookie, fint.
ja, det var väll ungefär det …

Det får en att undra, man kanske borde sparat alla brända mixcd och partyskivor man bränt de senaste åren, istället för att spara alla orginalskivor? (När vi flyttade så slängdes en stor bunt brända skivor, medans alla orginal packades i kartong och gömdes för framtiden…) Alla orginal kommer man ju endå att ha på sin vadmannulyssnarpåförformat-spelare! Men däremot den där sköna mixen på vad man lyssnade på sommaren 2003? Vore det inte kul att lyssna på den 2013? Och hur gör vi nu när vi inte ens bränner partyskivor, utan vi gör bara “partylistor” i iTunes? Har vi blivit så moderna att vi inte är framtidssäkra alls?

nostalgi

/ j

Jag är i slutet av tunneln och det är nu mitt nya liv börjar.